Byggnads hade stämt NCC och Sveriges Byggindustrier med krav på skadestånd om 30 000 kr för brott mot Byggnadsavtalet § 3 genom att NCC inte tillämpat en muntlig ackordsöverenskommelse ingången den 27 november 2001 förrän i samband med löneutbetalningar i februari 2002. Mellan parterna var det ostridigt att ackordsöverenskommelsen fick skriftlig form först den 18 januari 2002. Byggnads ansåg att bestämmelsen i avtalet om att en sådan överenskommelse ska vara skriftlig bara var en ordningsföreskrift utan reell innebörd.
AD konstaterar i domen, helt enligt arbetsgivarsidans talan i målet, att skriftlighetskravet medför att ackordsöverenskommelsen inte fick kollektivavtalsstatus förrän den var undertecknad den 18 januari 2002. Och eftersom NCC därefter tillämpade avtalet så fort som de interna lönerutinerna tillät fann AD att det inte var fråga om ett kollektivavtalsbrott. AD ogillade Byggnads talan och ådömde Byggnads att betala NCC och Sveriges Byggindustriers rättegångskostnader.
(Dom: AD 61-04)